Etikettarkiv: Liberg

Den viktiga förförståelsen!

Är läsaren mer förberedd och har mer förkunskaper och byggt upp en förförståelse, påverkar det också hans eller hennes möjligheter att gå in i textens innehåll på ett mer fördjupat sätt och skapa bilder i huvudet. Detta gäller oavsett om eleven är mycket stark eller mindre stark som läsare.

Caroline Liberg m.fl. (2010:63.) Utmana, utforska, utveckla! 

af-geijerstam-asa-utmana-utforska-utveckla

Jag tänker att detta är vårt uppdrag som lärare – att skapa, ge och erbjuda en sådan  undervisning för våra elever, i alla ämnen och i alla årskurser. Även Barbro Westlund (2009:251) betonar vikten av att förbereda eleverna innan den individuella läsningen börjar:

Svaga läsare bör helst inte ha andra texter än sina klasskamrater under mellanåren, det är istället undervisningen som kan omorganiseras! Det är därför viktigt att texterna bearbetas gemensamt i klassen innan den individuella läsningen börjar.

20130806-072425.jpg

Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om just detta:  Förförståelse – en väg in i texten

Det kommer att ta tid…

I går pratade jag med Anne-Marie. Hon påminde mig ännu en gång om att förändring tar tid och att det måste få ta tid. Det finns tröst i de orden, speciellt när man har en personlighet som inte tycker om att vänta, speciellt inte när man väl har fått en idé!

Och tid har det tagit, det blev jag varse i dag…

För i dag hittade jag en gammal pärm i förrådet, som har hängt med sedan högskoletiden. En pärm jag gjorde i ordning till mig själv, att användas i undervisningen.

20130721-190828.jpg

Jag har inte använt den mycket, nästan ingenting alls och när jag öppnade upp den och läste det som stod allra längst fram kändes det nästan som om jag inte hade tagit ett enda steg sedan jag klev ut från högskolan Dalarna juni 2004. Allt det som står där är fortfarande sånt som jag brottas med, som jag tycker är svårt att genomföra och som jag bland annat genom det utvidgade kollegiet ständigt funderar kring hur man kan utveckla på bästa sätt.

Och det var egentligen inte förrän förra hösten som jag på allvar tog itu med de här viktiga frågorna, frågor som jag gav mig själv som en slags examenspresent och som jag redan då måste ha tyckt varit viktiga eftersom jag satt de längst fram i pärmen.

Ett citat är från boken Vägar in i skriftspråket av Björk och Liberg, 1996:

Om barn är oförmögna att lära sig,

bör vi anta

att vi ännu inte hittat

det rätta sättet att undervisa dem.

Hur många gånger har jag inte suttit i personalrummet och beklagat mig över elever som inte lär sig…alldeles för få gånger har jag försökt se på mig själv och min egen undervisning och funderat över vad jag kan göra annorlunda, vad jag kan ge mer av, vad jag kan erbjuda den här eleven som jag ännu inte har gjort. Jag menar att verkligen stanna upp och se på sin egen undervisning och våga fråga sig själv frågor som vill jag vara elev i mitt eget klassrum?

Jag hade dessutom skrivit ner punkter som skulle vara bra att tänka på när man skulle planera sin undervisning:

  1. Är undervisningen meningsfull för barnen?
  2. Tar undervisningen hänsyn till att eleverna själva är aktiva och skapar sin kunskap?
  3. Ges eleverna möjlighet att samarbeta och lära av varandra?
  4. Hur påverkas det sociala klimatet i klassen av undervisningen?
  5. Vad lär sig barnen om lärande? Hur kan de ta och få ansvar för sitt eget lärande?

(Thorburn, Å, Att undervisa i Svenska, examensarbete 10 p s.53, Linköpingsuniversitet 1999)

Två av de här punkterna känner jag numera igen från den formativa bedömningen. Punkt tre handlar om att aktivera eleverna som lärande resurser för varandra och punkt fem handlar om att aktivera elever till att äga sitt eget lärande, två av de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning (William, 2013).

Men hur kan det komma sig att jag skrev ner allt det här till mig själv och att jag sedan inte tog till mig det, i alla fall inte på något djupare plan? Hur kunde jag skaffa mig en i mina ögon nytänkande utbildning och sedan ändå kliva in i en ärvd ”lärarkostym” som jag från början hade tänkt att jag aldrig skulle sätta på mig?

Det tar tid och det måste få ta tid sa Anne-Marie, jag tröstar mig tills vidare med det.

 

20130721-200917.jpg

Textavvikelser, ledtrådar till förståelse!

Vem kunde tro att något som kallas för retrospektiv textavvikelseanalys, skulle vara så spännande? Jag bloggade om det i går och har även skrivit om det i tidigare inlägg.

Denna forskning har bland annat kommit fram till att

  • Starka läsare självrättar 20-35% av sina textavvikelser; svaga läsare självrättar endast 5% av sina textavvikelser.
  • Starka läsare självrättar efter de ord som uttalas fel och textavvikelser som skapar stor betydelseförändring. De självrättar inte efter textavvikelser som inte skapar så stor betydelseförändring.

Den som vill veta mer kan läsa om detta i skriften ELEVERS LÄS- OCH SKRIVUTVECKLING – MELLANÅREN eller i boken Hur barn lär sig läsa och skriva båda är skrivna av Caroline Liberg.