Etikettarkiv: Härma

Några böcker och en egen text!

Igår fick mina elever sitt Boka-dig-paket. Det är ett samarbete med komunbiblioteket och  vi har gjort det flera gånger och det är mycket uppskattat hos eleverna!

image

Idag provade jag ett lektionsförslag från Anne-Marie Körling i samband med att vi fick våra bokpaket. Det blev ett annorlunda sätt att bekanta sig med sitt bokpaket mot hur vi brukar göra. Anne-Marie kallar lektionen Blanda och ge. Fem böcker och en egen text. I lektionen  fick de bekanta sig med med sina böcker (och sina klasskompisars böcker = många böcker i omlopp), de läste mycket, de härmade olika författares språk (fick en modell) och slutligen skrev de en egen text.

Jag började lektionen med att ge dem min modell att följa.

Mina böcker:

  • ”Älskade lilla gris” Ulf Nilsson
  • ”Den lycklige prinsen” Oscar Wilde
  • ”Till vildingarnas land” Maurice Sendak
  • ”Pippi flyttar in” Astrid Lindgren
  • ”Emmy och havet” Inger Rydén

Mina meningar: Men om hon säger något blir det ju ingen överraskning. Så trevligt att ni tittade in! ”Och nu,” ropade Max, ”nu börjar det stora oväsendet!” En natt flög en liten svala över staden. Humlor och bin surrade.

…och så här blev texten när jag hade förändrat den:

En dag flög en liten svala över staden där Max bodde.

”Så trevligt att du tittade in!” sa Max.
”Ja, och om jag hade sagt något i förväg hade det ju inte blivit någon överraskning!”
”Du kommer alldeles lagom!”
”Lagom till vad då?, frågade svalan.”
”Schhh…nu…nu börjar det stora oväsendet!” ropade Max och sprang ut i trädgården.

Och humlor och bin surrade. Och det blev sommar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det blev en magisk stund när jag läste upp allas texter i slutet av lektionen. Det här kommer vi absolut att göra fler gånger!

 

 

En blogg jag härmar!

Jag minns inte hur det gick till. Antagligen genom att jag googlade efter någon skolgrej, kanske mofflorna, eller något annat.

Hur som helst, jag hittade Pepparholm 2 och nu prenumererar jag på deras inlägg. Jag har följt dem sedan i vintras och jag har härmat flera av deras kreativa skolarbeten. Bland annat gjorde vi som avslutning på vårt arbete med Mofflorna, en tavla med hjälp av våra händer och tummar.jord

För några dagar sedan skrev jag en kommentar på deras blogg, där jag tackade för att de delar med sig av sina skolarbeten. Efter några dagar fick jag ett mail tillbaka och nu har vi haft lite kontakt och jag har fått veta hur de gjorde dessa vackra fossilet.

Elever på Dammfriskolan i Malmö har gjort dessa vackra bilder. Klicka på bilden så kommer du till deras blogg! I höst ska vi prova att göra likadana!

 

Härma är bra!

 

Så här skrev jag på twitter igår kväll: Jag hade varit en helt annan lärare idag om jag inte hade börjat twittra i höstas! Och det är så sant som det kan bli. Det utvidgade kollegiet som finns där är helt fantastiskt på många sätt. De delar med sig, de uppmuntrar, de tipsar, de kommer med kluriga frågor, de hjälper dig att tänka om, tänka nytt och tänka större! Det råder ingen konsensus om någon trodde det, men det är ju det som leder oss framåt, får oss tänka till och som ”skollyfter” oss (titta föresten in på Skollyftet eller Skolvåren)

En person som gärna berättar och delar med sig ärLisa Silverberg https://twitter.com/sommarlisa. Hon har en blogg tillsammans med sina elever Busiga barnen. Där har jag inspirerats och mer eller mindre härmat hennes lektioner som hon kallar ”Veckans babblare”. Varje fredag får två av mina elever vara veckans babblare och då väljer de helt fritt vad de ska tala om, en svensk variant på ”Show and tell”. När babblaren är klar går vi igenom ett givet bedömningsschema tillsammans hela klassen. Även lyssnarna blir bedömda.  Den idén hittade jag i Christian Lundahls bok ”Bedömning för lärande” (s109-111). Efter det ger jag eleven en ”two stars and a wish” och slutligen får de klasskamrater som vill, ge ”two stars and a wish”. Att använda sig av ”two stars and a wish” är ju ett sätt inom formativ bedömning att ”aktivera eleverna som läranderesurser för varandra” (William, 2013).  Eftersom jag börjar, kan eleverna härma mig och säga samma sak och det är helt ok. När man ger eleverna möjlighet att härma (oavsett vad man gör) så vågar fler uttrycka sig, fler vågar prova att säga något även om de säger samma sak som någon annan.  Härma är bra!