Etikettarkiv: formativ bedömning

Plötsligt!

1:an och jag. Vi sitter tillsammans på golvet. Läser varandras sagor. Vi pratar också om ord och vad som får en saga att bli en saga. Jag uppmärksammar ordet ”plötsligt” eftersom en elev har använt det i sin saga. Vi provar att säga olika meningar och byter ut första ordet med ordet ”plötsligt”. Vad händer med texten? Vad händer i dig som läsare? En elev hoppar upp och springer iväg till sin låda. Jag hejdar mig från att säga till, för jag ser målmedvetenheten i de snabba stegen. Eleven tar fram sin arbetsbok i svenska, där hen nyligen har skrivit en saga. Efter en stund kommer hen tillbaka och sätter sig med ett stort leende på läpparna.
-Jag hade använt ”plötsligt” i min saga!

Nästa dag skriver en annan elev på sin saga.

Cecilia, får jag ändra ett ord?
Ja, det är klart! Det är din saga. Vad vill du ändra på?
Jag vill skriva ”plötsligt”. Hur stavar man till det?

IMG_2870

LGR 11, kunskapskrav årskurs 3: Eleven kan utifrån respons bearbeta och förtydliga sina texter på ett enkelt sätt.

Som ringar på vattnet

Eleverna skriver sagor med hjälp av sekvensbilder. De är mycket engagerade och koncentrerade. Alla skriver. Jag går runt och säger vad jag ser.

Att säga eller skriva ner vad man ser har jag lärt mig av Anne-Marie Körling ( läs t.ex i boken Vägen till skriftliga omdömen  eller på hennes blogg). Det låter enklare än vad det är. För man ska bara säga vad man ser, inget mer eller mindre.

Så nu gör jag det. Säger vad jag ser. Mycket medveten om att allt jag säger hörs av alla.

  • Jag ser att du är koncentrerad.
  • Jag ser att du tittar noga på bilden innan du skriver.
  • Jag ser att du använder mellanrum.
  • Jag ser att du skriver med små bokstäver.
  • Jag såg att du hjälpte O med att stava ett ord.
  • Jag ser att du har stor bokstav i början på meningen.
  • Jag ser att du prövar att använda olika skiljetecken.

Plötsligt kommer en elev fram och till mig och säger:

Kolla! Jag skriver också med små bokstäver!

Efter en stund hör jag hur en annan elev säger till kompisen bredvid:

– Du har mellanrum, va bra!

En tredje elev kommer skuttandes fram till mig med sin saga i handen – en elev som har  suttit helt koncentrerad och skrivit i 20 minuter.

Kolla vad jag har skrivit! Först blev det  jättestort, men i slutet blev bokstäverna mindre. Och jag har mellanrum! Läs min saga Cecilia! Den är jättebra!

Och vi sätter oss tillsammans och läser.

 

image

Vad tror ni att jag ville att ni skulle lära er?

Dagens lektion i engelska handlade om att förstå och tolka en engelsk text.  Jag läste texten en gång först, sedan fick de sitta en och en och följa instruktionerna. De fick inte fråga mig om ord, men de fick så klart använda ett lexikon om de behövde det.

I slutet av lektionen ställde jag frågan: Vad tror ni att jag ville att ni skulle lära er denna lektion? Eleverna fick skriva ner vad de tänkte, sedan läste de upp för varandra vad de hade skrivit.  Denna fråga hjälper mig som lärare att få reda på om eleverna har förstått lektionens syfte, men frågan hjälper även eleverna att bli mer medvetna om att det vi gör i skolan alltid har ett syfte.

  • Jag tror vi skulle lära oss mer om färger, kroppsdelar och sånt som vi har lärt oss tidigare.
  • Jag tror att vi skulle lära oss att läsa det som stod och sen rita det och att få tänka.
  • Att vara kreativa.
  • Jag tror att vi skulle lära oss läsa på engelska.
  • Jag tror att vi skulle lära oss att förstå en text på engelska och olika färger. Jag vill göra detta mera! Det var jättekul!
  • Jag tror att du ville lära oss färger och kroppsdelar och läsa olika texter och rita en rolig bild. Det var bra att man fick jobba själv, kan vi klä ut oss till såna figurer?

image