Etikettarkiv: Barbro Westlund

Finns det bättre och sämre sätt?

På min blogg skriver jag nästan alltid om undervisning som utvecklar läsförståelse på ett eller annat sätt. Men finns det undervisningsmetoder som inte verkar stödja utveckling av läsförståelse? Ja, skriver Barbro Westlund. Det finns flera metoder som forskningen har visat inte verkar stödja utvecklingen av läsförståelse. De är:

  • Stafettläsning
  • Tävlingsmoment
  • Kontrollfrågor och kontrollsvar
  • Individuellt arbete – att administrera sitt eget lärande
  • Tyst läsning i skolan – utan uppföljning

Blir du nyfiken på att veta mer? Hon skriver om detta och mycket mer i boken Aktiv läskraft – Att undervisa i lässtrategier för förståelse

 

Högläsning med ökat elevansvar

I det här inlägget tänkte jag berätta hur jag arbetar med att utveckla elevernas läsflyt genom att eleverna får högläsa för varandra. Lektionsidén har jag hittat i Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse och sedan har jag anpassat den utifrån den elevgrupp jag har just nu.

Westlund skriver att syftet är att högläsningen ska ge goda effekter på flyt i läsningen som då i sin tur påverkar förståelsen. Det går till så att två elever bildar en läsgrupp. Sedan läser den ena eleven texten högt tre gånger för den andra. Den som läst gör sedan en självvärdering i ett enkelt läsprotokoll. Den elev som har lyssnat gör också en bedömning i samma protokoll. Därefter skriver observatören med egna ord en beskrivning av hur kompisens högläsning förbättrades. Läsaren skriver några sammanfattande rader om texten. Sedan byter de roller. Det är viktigt att eleverna vet varför den här övningen görs – de ska känna att de utvecklas som läsare (2009:202-203).

Mina elever  i 2:an, har jobbat med detta under några lektioner. De har valt text själva (det är viktigt att de har tillgång till många olika böcker att välja mellan), men jag har bestämt vem de ska läsa tillsammans med. Innan varje läsning, har vi noga gått igenom vad den som läser ska tänka på och vad den som lyssnar ska tänka på. Utifrån deras förslag, har jag sedan gjort ett läsprotokoll som de har fyllt i efter att de har läst. Vi har pratat extra mycket om hur man läser med inlevelse. Och då har vi bland annat pratat om att skiljetecknen kan hjälpa oss att hitta inlevelsen.

Vi samlas även alltid efteråt när alla har läst och pratar om hur samarbetet har gått, om de märkte någon förändring i sin läsning osv. Då brukar vi även prata om hur man väljer en text – om det inte har skett någon utveckling efter tre omläsningar hade man antingen valt en för lätt eller för svårt text.

Många elever har verkligen känt att de har blivit en bättre läsare efter tre omläsningar och då blir de modiga och vill gärna pröva att läsa inför hela klassen. I klassrummet har vi många böcker med korta berättelser, roliga historier, gåtor och rim och ramsor – texter som passar extra bra för högläsning. Så det enda problemet jag har nu är att avsluta lektionen eftersom det alltid är någon som frågar:

– Får jag läsa en till, snälla?

(Efterord: Många har hört av sig och vill ha ett protokoll. Jag hänvisar istället till boken ”Att undervisa i läsförståelse” och ”Aktiv läskraft – mellanstadiet” av Barbro Westlund. I båda de böckerna står det utförligt om denna lektion. )

 

Frågor som anknyter

Bloggens första inlägg 2017 handlar om en bok som kom för mer än tjugo år sedan, men med ett innehåll som känns nytt, mycket tack vare Barbro Westlund.

Hon beskriver i kunskapsöversikten Läsa och förstå en undervisningsmodell som kallas närläsning. Och en av dem som har skrivit mest om detta i Sverige är Ulla Lundqvist. I en av hennes böcker Läsa, tolka, förstå finns det många fina exempel på hur man kan arbeta med närläsning – både med yngre och äldre elever. Närläsning enligt Lundqvist modell går enkelt beskrivet ut på att välja ett  relativt kort textstycke som man sedan – en mening i taget –  läser gemensamt med eleverna. Efter varje mening, stannar man upp och ställer frågor. Detta kan man göra antingen som introduktion (med en text som eleverna aldrig mött tidigare)  eller som efterarbete (med en text som man t.ex. haft som högläsningsbok).

Lundqvist ger även flera förslag på olika sorters frågor som man kan använda sig av i textsamtalet med eleverna. Hon  skriver bland annat om att det är viktigt – speciellt för de yngre och ovana läsarna – att använda sig av elevernas inlevelse när man har boksamtal. För att hjälpa dem med detta kan man använda personliga frågor – frågor som anknyter till eleverna. I stället för att t.ex. be eleverna beskriva huvudpersonens karaktär kan man fråga ”Skulle du vilja vara vän med NN?”

  • Vad skulle du ha gjort i NN:s situation när han/hon…?
  • Skulle du vågat handla likadant/annorlunda?
  • Vad skulle du säga till NN om du befann dig i närheten när…?
  • Blev du arg/förvånad, lättad, glad när…?
  • Har du tänkt/gjort något liknande som…?
  • Om du hade NN här framför dig nu, vad skulle du göra då…?
  • Önskande du någon gång att du hade varit i NN:s kläder?

(Läsa, tolka, förstå – s 51, 1995)

Trots att boken är från 1995, ger den mig många ideér och en fördjupad kunskap om hur man kan arbeta med läsundervisning och textsamtal.