Kategoriarkiv: Högläsning

Det lätta kan vara svårt och det svåra kan vara lätt

Idag är det sista dagen med våra biblioteksböcker. Passa på att läsa om någon du gillar, säga hejdå till din favorit, eller skratta en sista gång med Bellman!

I eftermiddags var det så dags att skicka tillbaka alla böcker vi hade lånat av kommunbiblioteket under året. Eleverna har som vanligt varit med och önskat böcker genom ”Boka dig”, men jag har även sett till att låna böcker fortlöpande under året – allt beroende på elevernas intresse, önskemål eller arbetsområden som vi jobbat med på SO:n eller NO:n.

Jag har de senaste åren alltid sett till att mitt klassrum under större delen av läsåret är fyllt av böcker, lånat från vårt kommunbibliotek. Och personalen är mycket tillmötesgående med utlåningstiden när jag lånar till klassrummet – så länge ingen reservation finns får vi gärna låna böckerna om och om igen.

Böckerna vi har i klassrummet är allt från ”Extra lätt att läsa” till tjocka kapitelböcker som till exempel ”Mio, min Mio”. Jag har märkt att de böcker vi högläser i klassrummet ofta blir en bok man sedan vill pröva att läsa själv. Mio är en sådan bok. Idag ville en elev läsa något ur Mio för sista gången och hen bläddrade fram och tillbaka för att hitta den perfekta sidan. Till sist valde hen sidan där Mio och Jum-Jum upptäcker att manteln är en osynlighetsmantel. Eleven visade mig och jag förstod att hen behövde mitt stöd, eftersom jag tänkte att den texten egentligen borde vara alldeles för svår. Men det sa jag inte. Jag frågade om vi skulle läsa varannan mening och det vill hen gärna. Vi hann läsa två sidor tillsammans innan det var dags att gå till maten. Eleven läste (helt utan hjälp) ord som ”mantel, skimrande, gömde, förtrollade”.

Detta är kanske inte så märkvärdigt – men –  denna elev hade tidigare under lektionen högläst en bok för mig där allt stod skrivet med versaler och då hade hen stakat sig på orden ”ben, bentag och bassäng”. Om jag hade varit orutinerad eller outbildad hade jag antagligen sagt nej när hen kom med Mio och ville läsa.

Men nu sa jag inte det. För ibland kan det lätta vara svårt och det svåra vara lätt.

– Nu är du Mio…

Dagens högläsning. Mio och Jum-Jum är i riddar Katos hungertorn och ska snart dö. Det finns inget som kan rädda dem.

Å, den som fick äta något… vad som helst! Med mina sista krafter tog jag skeden och stoppade den i munnen och lekte att jag åt. Då kände jag i min mun något underbart. Det fanns något i skeden som gick att äta […] Det fyllde mig med liv, och all min hunger försvann.

–  Nu vill jag att ni sprider ut er i klassrummet. Lägg er på golvet…nu är DU Mio. Mio som inga krafter har…Mio som snart ska dö…nu hittar du skeden…du för den till munnen…och hela din kropp fylls med…LIV, LIV!

Att stanna upp i högläsningen och låta eleverna dramatisera tar bara några minuter. Pröva!

 

Det finns frågor och så finns det frågor

Idag läste vi kapitlet när man får veta att riddar Kato har ett hjärta av sten och en järnklo. Och att han river ut hjärtan med sin järnklo och sätter in ett stenhjärta på dem som ska vara i hans närhet. Eleverna diskuterade vilt om hur blodet kan pumpas runt av ett stenhjärta och de hade olika funderingar och förklaringar…efter en stund räcker en elev upp handen. En elev som tills nu har suttit tyst.

Cecilia, vem har stoppat in ett stenhjärta på riddar Kato?

Här samlar vi alla våra frågor till vår högläsningsbok ”Mio, min Mio”.