Alla inlägg av lappkullan

Lektionstips: Vem ska bort?

På terminens första SO-lektion (för mina 3:or) har jag förberett en PowerPoint med massor utav ”Vem ska bort?”. Syftet med lektionen är att repetera och befästa kunskap från förra läsåret (när man plockar fram kunskap ur långtidsminnet, fastnar det ännu mer) och att få argumentera och förklara hur man tänker. Undervisningens form är Think-Pair-Share.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hipp-som-happ-lista

Den här sommaren har jag varit helt igenom ledig, nästan. För jag har inte läst några pedagogiska böcker, inte lyssnat på en enda pedagogik-podd och inte planerat några lektioner. Men en sak har jag inte kunnat låta bli att göra. Är man en bokletare så är man. Och då upptäcker man boktips högt och lågt. Så jag har börjat på en lista över böcker som jag ska låna åt mina elever till vårt klassrumsbibliotek. En slags hipp-som-happ-lista. Jag kallar den så, eftersom jag oftast i farten skriver ner (i mobilens anteckningsbok) namnet på en titel, eller en författare som jag råkar ramla över just i stunden. Nästa vecka ska jag sätta mig och bena upp min lista lite mer ordentligt. Kolla igenom vilken ålder böckerna vänder sig till och försöka läsa dem jag ännu inte har hunnit läsa. Och när eleverna kommer får de så klart hjälpa till att fylla på listan. Först då är den redo att skickas till kommunbiblioteket.

Sedan är det bara att vänta. 

Ps: Jag glömde Dödluvan och vargen. Lagom läskig bok från Hegas.

Det lätta kan vara svårt och det svåra kan vara lätt

Idag är det sista dagen med våra biblioteksböcker. Passa på att läsa om någon du gillar, säga hejdå till din favorit, eller skratta en sista gång med Bellman!

I eftermiddags var det så dags att skicka tillbaka alla böcker vi hade lånat av kommunbiblioteket under året. Eleverna har som vanligt varit med och önskat böcker genom ”Boka dig”, men jag har även sett till att låna böcker fortlöpande under året – allt beroende på elevernas intresse, önskemål eller arbetsområden som vi jobbat med på SO:n eller NO:n.

Jag har de senaste åren alltid sett till att mitt klassrum under större delen av läsåret är fyllt av böcker, lånat från vårt kommunbibliotek. Och personalen är mycket tillmötesgående med utlåningstiden när jag lånar till klassrummet – så länge ingen reservation finns får vi gärna låna böckerna om och om igen.

Böckerna vi har i klassrummet är allt från ”Extra lätt att läsa” till tjocka kapitelböcker som till exempel ”Mio, min Mio”. Jag har märkt att de böcker vi högläser i klassrummet ofta blir en bok man sedan vill pröva att läsa själv. Mio är en sådan bok. Idag ville en elev läsa något ur Mio för sista gången och hen bläddrade fram och tillbaka för att hitta den perfekta sidan. Till sist valde hen sidan där Mio och Jum-Jum upptäcker att manteln är en osynlighetsmantel. Eleven visade mig och jag förstod att hen behövde mitt stöd, eftersom jag tänkte att den texten egentligen borde vara alldeles för svår. Men det sa jag inte. Jag frågade om vi skulle läsa varannan mening och det vill hen gärna. Vi hann läsa två sidor tillsammans innan det var dags att gå till maten. Eleven läste (helt utan hjälp) ord som ”mantel, skimrande, gömde, förtrollade”.

Detta är kanske inte så märkvärdigt – men –  denna elev hade tidigare under lektionen högläst en bok för mig där allt stod skrivet med versaler och då hade hen stakat sig på orden ”ben, bentag och bassäng”. Om jag hade varit orutinerad eller outbildad hade jag antagligen sagt nej när hen kom med Mio och ville läsa.

Men nu sa jag inte det. För ibland kan det lätta vara svårt och det svåra vara lätt.