Undervisningens form

genom formerna kan innehållet äga den rymd och det djup som undervisningen kan ge

Så skriver Anne-Marie Körling i ett av sina blogginlägg.  Och just det här med undervisningens form och hur den kan hjälpa mig och eleverna att hålla fokus på innehållet och på så sätt skapa den gemenskap och arbetsro som är så viktig för att elevernas lärande ska kunna ske –  det har jag blivit mer och mer medveten om under mina år som lärare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De former som återkommer i min undervisningen är:

  • finnas på plats när eleverna kommer in i klassrummet – och om jag inte är på plats, ska eleverna veta till 100 % vad de ska göra när de kommer in så att de kan börja direkt.
  • om det är första lektionen är det alltid genomgång av dagens schema (där jag använder mig av text + bildstöd).
  •  fokus på innehållet direkt – tex genom att det visas några ord eller en bild på Smartboarden.
  • skriva upp sig om man behöver hjälp.
  • alltid få fråga en kompis om hjälp.
  • att själv få hämta saker och veta vad allt finns i klassrummet.
  • think – pair – shair i stället för handuppräckning.
  • jag och eleverna är i klassrummet hela lektionen oavsett om de arbetar självständigt, i par eller i grupp.

Några fler inlägg från Anne-Marie som tar upp detta är:
Från oordning till starka innehåll
Klassrumsnära utvecklingsfrågor – förändra i det lilla och märk väl i det stora
Utbilda i ordning och reda

Plötsligt!

1:an och jag. Vi sitter tillsammans på golvet. Läser varandras sagor. Vi pratar också om ord och vad som får en saga att bli en saga. Jag uppmärksammar ordet ”plötsligt” eftersom en elev har använt det i sin saga. Vi provar att säga olika meningar och byter ut första ordet med ordet ”plötsligt”. Vad händer med texten? Vad händer i dig som läsare? En elev hoppar upp och springer iväg till sin låda. Jag hejdar mig från att säga till, för jag ser målmedvetenheten i de snabba stegen. Eleven tar fram sin arbetsbok i svenska, där hen nyligen har skrivit en saga. Efter en stund kommer hen tillbaka och sätter sig med ett stort leende på läpparna.
-Jag hade använt ”plötsligt” i min saga!

Nästa dag skriver en annan elev på sin saga.

Cecilia, får jag ändra ett ord?
Ja, det är klart! Det är din saga. Vad vill du ändra på?
Jag vill skriva ”plötsligt”. Hur stavar man till det?

IMG_2870

LGR 11, kunskapskrav årskurs 3: Eleven kan utifrån respons bearbeta och förtydliga sina texter på ett enkelt sätt.

Hur man blir en…

I april var jag i Stockholm på Natur & Kulturs Läskonferens. Där fick jag bland annat lyssna på läraren Adrienne Gear. Hon berättade om sin undervisning  i att skriva faktatexter. Det var en mycket inspirerande föreläsning och om jag ska framför någon kritik så var det att det var alldeles för kort!

Men det var speciellt ett upplägg som jag gick igång på! Istället för att skriva en ”vanlig” beskrivande text när man vill berätta om ett djur, en historisk person eller dyl. så skriver man det som en instruktion.

Jag berättade genast om detta för min kollega när jag kom hem och hon gillade idén och vi drog igång på NO:n (hon provade även att skriva med en grupp elever som hon undervisar i SVA – och det gick jättebra!).

Jag tänker inte beskriva hela vårt upplägg för detta arbete, men vi såg att 2:orna som hade jobbat med denna genre (instruktioner) snabbare förstod hur texten skulle skrivas. Adrienne poängterade ju också att man måste arbeta grundligt med en genre innan man skriver dessa slags texter – något som både 2:orna och våra elever som läser SVA hade gjort. Men 1:orna fick en skrivmall som de använde och då gick det riktigt bra ändå och vi skrev en gemensam text först innan de fick skriva sin egen.

Så om det är någon som vill veta hur man blir en varg, en sengångare, en husmus,  eller varför inte en björn, ett lejon, eller en igelkottfisk och mycket, mycket mer – hör av er till oss i Stensele; vi är experter!

Detta bildspel kräver JavaScript.