Du måste berätta vad du tyckte!

 Students Are More Motivated to Read When They Have Opportunities to Socially Interact With Others About the Text They Are Reading

Så skriver läsforskaren Linda B. Gambrell i en av sina sju regler för att stärka läsmotivationen hos eleverna. Och just denna regel – att ge eleverna möjlighet att varje gång man har läst dela läsupplevelsen med någon annan genom att samtala en stund eller läsa upp något ur boken, är en stående punkt i vårt klassrum.

Då kan man  få höra 8-åringar säga i klassrummet:

Du måste berätta sen vad du tyckte!
– Har du läst den här? Den borde du gilla!
– Snälla, får jag den boken efter dig?

En lärares rättighet

Det finns en mycket enkel men effektiv metod som hjälper eleverna att snabbt hitta fokus när lektionen börjar och det är att du som lärare är på plats. Om du alltid (och det betyder alltid, annars funkar det inte) är på plats i klassrummet före eleverna och tar emot dem – helst med en uppgift som startat direkt (eller högläsning som Anne-Marie Körling förordar) så behöver ingen vänta på att lektionen ska starta. För väntan föder tristess, tristess föder rastlöshet, rastlöshet föder okynne…osv. osv.

Här har skolledningen ett stort ansvar att se till att detta är genomförbart för alla undervisande lärare – ingen ska behöva komma springandes med andan i halsen till lektionerna för att man till exempel varit rastvärd.

Vi måste få tid att förbereda oss inför varje lektion och hinna landa i klassrummet innan eleverna är på plats. Det borde vara/måste vara/ska vara alla lärares rättighet!

CTWdLSSUYAQnpny

 

Lektion: Efter läsningen

Är det något ni undrar över i boken?

Eleverna sitter stumma med tom blickar. Läraren förstår ingenting. De gillade ju boken och diskussionerna hade ju gått bra. Fram till nu.

Hallå? Ingen? En fråga?

Jag har varit med om detta flera gånger. Diskussionerna flyter på ända tills eleverna ska komma med egna frågor.

Ett sätt att hjälpa eleverna är att fråga dem om de har några frågor till karaktärerna. Jag har upptäckt (i alla fall i de elevgrupper jag hittills har undervisat) att när man ber eleverna tänka på karaktärerna så har de mycket lättare att komma på frågor. Oftast bubblar sedan frågor till författaren upp och frågor om illustrationerna.

Om man vill gå ytterligare ett steg med frågorna kan man låta eleverna svara på varandras frågor, genom att dramatisera svaren. Jag brukar använda mig av klassrumsdörren som ”den magiska porten”. Du går ut som dig själv och kommer tillbaka in som en person i boken.

Vår senaste högläsningsbok var boken ”En gång i Lappland” av Linnéa Fjällstedt, en berättelse om en fattig nybyggarfamilj för ca 120 år sedan.

Efter att vi hade gjort delar av Aidan Chambers boksamtal, frågade jag eleverna om de hade några frågor till personerna i boken. Det blev många frågor och jag skrev ner allt de undrade över.

fullsizerender-2

Sedan berättade jag att vi skulle prova att svara på våra frågor och den som ville fick prova.   Jag började att visa hur man kunde göra – ut genom dörren som mig själv och in genom dörren som en person ur boken. När jag var klar var det många elever som genast ville pröva.

fullsizerender

Under denna lektion har vi:

  • tränat på att leva oss in i och förstå andra människors situation.
  • arbetat utforskande och kreativt.
  • tränat oss att prata inför andra.
  • utvecklat vår läsförståelse genom att ställa frågor och göra inferenser.

(Tidsåtgång: Två lektioner för själva läsningen av boken och en eller två lektioner för diskussion och dramatisering.)

 

Här har jag skrivit om detta tidigare:

Ställ en fråga till en av personerna i boken!